En man gick sakta ner för den lövhala backen.
Han höll handen i vänster jackficka och slöt
fingrarna varsamt runt sin ädelsten. Han kallades
för ”tiggaren” i folkmun. Hans högsta önskan var
att skriva en roman om de bortglömda
människorna. De som ingen ser men som har så
mycket att berätta. De människorna som bär
omkring på ädla stenar.

Tiggarens ädelsten var en vanlig gråsten, men
den innehöll all den vilja som han bar på.