I enslighetens fort jag uthärdar

kämpar och anstränger mig


för att i min lidelse, passion

och flamma upptäcka


där i synvilla hon

plötsligt hägrar

i en blomma framträda


jag upplevde henne

en kväll,

en natt och i en morgon


denna höst som denna


mjuk och kvinnlig

varm och vacker

såg jag henne


och plötsligt rycks hon bort

från mig


hennes förflutna påminns


en metafor av alla röda blad

som skyndsamt faller


och jag med dem,

för att vila