Du

Moln kan höra oss
kan nästan röra vid oss
och inget är som förut
på randen av vår klippa

står här ovan marken
och väntar på den vind
som kan trycka mig ut
så långt jag kan

och

låta mig få prova
mina vingar

fläckar kantar stegen
när en vindpust tar mig
ännu längre ut

till slut jag begriper
att där jag står finns bara

vatten


mörka moln svävar över mig