Jag vet varken ut eller in
din sköna röst tickar i mig
den svärmar som av sinnlig kärlek

Ge mig lite till och aldrig mera

Om jag på denna korta tid blickat
ögonblickets lycka spreds
delat både dig och av mig

Säg mig vem har rätt att förgöra
så rädd att tappa och rinna ut
då tidens tand bearbetar

I stunder finner vi vår värme
nuet är endast en annan bild