Just i detta nu

känner jag

att jag och mitt liv är skört

och ömtåligt

 Likt en trollsländas

vingar över en öppen eld..

 Men känner även på andra hållet

att jag är på väg att

kunna förvandlas till en

förödande bomb

av ren naturkraft..

om saker och ting i sin utveckling

går några uns i fel

riktning..

Och detta bekymmrar mig

en hel del.

Man bör känna mig

och mina begrännsningar som

jag med nöd och näppe

klarar av att bära på.

Ty det väger tusende

ton att bära på

i min litenhet

som ändock har en

ballans som uppstått av

naturens ekosystem

för att infinna lugn

och harmoni..

Inte för mig!

utan..

för dom som

gör mitt liv till en pina.

Jag!

ja jag söker ju bara ro

för min själ

för att kunna vila

och släcka litet av den

eld och glöd

som ligger och pyr omkring mitt

hjärta.