Jag

sträcker

fram

en hand

min kind



en kall barriär möter mig



ett fönster

utan karmar

vandrar framför mig



och

jag ser dig

men kan inte röra



struntar i

vad som sägs

hörseln når inte förbi


mimandes bakom återsken



där du är

följer du mig fram

och stänger mig ute



står invid mig nu


i slowmotions och rörelser

är det vi mot sfären



när

krossat glas endast kan rädda oss




då jag spricker