Jag blir så arg på mig själv

när jag ler ansiktet av mig

mot den okända kvinnan i dörren

av beundran för hennes blick.


Jag avskyr när den äldre kvinnan

som går med sin gamla man

skäller irriterat på honom

men ler intresserat mot mig.


Var kommer all denna galla ifrån

måste vi bli så bittra på varann

och så glada mot de

som ändå inte bär vår vrede?


Måste vi byta ut all den godhet

som våra kära håller fram

som vatten i en skål

och byta mot det vin, vi ändå bara dricker



för stunden.