han ber mig värma honom, men jag andas bara kyla.
där borta, utanför och på en annan sida rör sig dom som har älskat.

jag är bara kall.

han är hoppfull men jag är omöjlig.
kortar av linor varje dag, drar ned på kretsar.

han rör mig, men jag rör mig ingen stans längre.
som en likstelhet, som ett förgiftat vattendrag.

är jag.

när han viskar något i mitt öra, en pust av värme.
låtsas jag sova, låtsas leva för något annat.

och lyckas nästan tro att jag har slutat bry mig.