Som grå vanilj
Isad i solen
Över dessa fasader
som ett minne
och som en påhittad figur

som en okänd skara
som en vänkrets
som alla byggnaders behag
och som en ensam vandrare

som åter en flyende
som ytterligare en reskamrat
som på torget, olika sociala skikt
som en upplevelse
en prata
ett ord

det är den allegoriska travestin
om en privatiseringskampanj
om ett perfekt boendeförhållande
med bestick av plast
som en personlig förolämpning
i diskstället