Ständigt dessa meningslösa
men envist kvardröjande bilder

de första vårkvällarna, flickorna i vita jeans, såna där man själv aldrig kunde ha
fåglarna i de ljusgröna träden, ljudmattan från deras värld

nätterna som liksom pågick och pågick, utan slut

Ljuset kom inte från himlen
utan från asfalten
och yttre rymden
i ett kort mystiskt möte

tänka sig att hela livet då väntade på mig - och ändå förstår jag inte att \"den där\" var \"jag?

minns den där flickan som stod på spårvagnen
hon hade gjort sin kväll
timmarna hade gått
nu skulle hon hem
hennes blick
glömmer jag aldrig

sommarkvällarna
dessa löften
och dessa besvikelser