Jag höll god fart på den långsluttande vägen. De inköpta matvarorna balanserade i varsin kasse till höger och vänster på styrstången. På långt håll såg jag byoriginalet Evelina som strävade uppför vägen. Tanten var nästan 90 år men pigg för sin ålder.

Förstrött betraktade jag hennes mödosamma färd. Hon tittade envist ner i backen, kanske konverserade hon med diverse småkryp därstädes. Jag saktade in och förberedde mig på att passera henne.

Då gick Evelina plötsligt mot vägens mitt, jag girade åt motsatt håll - det gjorde hon med…  Varorna fick vingar... Skäll (hennes), tårar (mina) – sedan förärades jag en vältummad karamell!