och på mornarna
hoppas hon att mannen som delar ut stockholm city vid tunnelbanan ska ha hunnit gå för dagen för hon tycker hon ser avgrunden i hans ögon
och hur hon än gör så hinner hon inte med att läsa någon city
men känner sig ändå tvingad att ta en tidning för att han inte ska gå under
för att han inte ska bli kvar ensam

han står där lämnad av universum som en själ som blöder
och när hon ser hans röda jacka på avstånd och sedan möter hans blick ler och säger hej
så fyller hon något inom honom som hon aldrig sett saknaden av
hos någon annan

han är skör så skör som någon man vill hålla om i all evighet tills inga andetag finns kvar
men man ger honom bara en snabb blick med rädsla av att han ska gå sönder

och på mornarna springer hon ibland förbi mannen som delar ut stockholm city vid tunnelbanan
låtsas att hon pratar med någon i mobilen och har händerna fulla

mannen som delar ut stockholm city vid tunnelbanan varje morgon slänger en värmande blick efter hennes sköra steg
hon som kommer springandes varje morgon

hon med avgrunden
som han gör allt för att fylla