i en soffa satt hon och han och pratade
medan jag smuttade
eller det är nog fel ord
halade ner
det vita vinet

efter tre glas hade det tappat smaken
den jag aldrig hade
och jag tänkte mest dig
patetiskt
som jag alltid råkar göra när mitt inre späds ut med alkohol
det har bara hänt två gånger sedan vi slutade tala med varann
så du behöver inte vara orolig

(eller jo men jag tyckte det lät lagom moget att skriva så)

men de satt där i soffan iallafall
de jag kände på det här stället
det var en välplanerad etta på söder
hon la handen på hans lår och så kysstes det
jag la dövörat till en trettiotvåårige copywriter i fåtöljen bredvid

min flaska sunrise var slut
som du och jag höll jag på och tänka innan jag ångrade mig och påminde mig om att jag skulle sluta leka med klyshor

sunrise


de jag kände på det här stället råkade vara kära
de satt kvar där lika nybedövade i soffan på söder
jag studerade det essentialistiska i tapeterna 

klockan närmade sig tre
jag tragglade hem genom en stad som var blå
jag ställde fram klockan
förlorade en timme av liv


och du
som du kanske redan förstår
gjorde du en av dina tusentals entréer

det rann alkohol på mina kinder
och min natt förblev blå