blänke; havsöga, glider du ljudlöst förbi under. ytan är täckt av silverskum och havsbrus. så ljuder du, gjuter tonen. i mig. förvandlas jag till himlavalvet. täcker oss båda, nu. när du klyver ytskiktet som vidunderlig längtan. fenor större än golv. barder som flimrar och när du vänder åter mot djupet piskar stjärten storm i ytan.
jag glöms bort, men glömmer aldrig dig. havsöga du, är liv, är pilgrims mål. min resa är över. och i mina ögon blänker nu universum. för evigt är du kärlek.