Ser på havet en sommarkväll
vågorna slår in i mot stranden
smeker klippornas runda häll
fotavtryck försvinner i sanden

Kanske är det som livet är mest
solen lyser inte om natten
dagen vigs i en välkomstgest
sänker sig i synrandens vatten

Du och jag, i ett töcken
av vår ensamhet
Så tillsammans, så allena
livets ljuva lek

Så vi seglar längs klippors brant
låter havets vindar oss taga
bortom drömmar och världars kant
hör hur hoppet åter låts daga

Kanske är det som livet är mest
nattens stjärna syns ej om dagen
innan solen vaknar i väst
är den svunnen, vilse och tagen

Du och jag, i ett töcken
av vår ensamhet
Så tillsammans, så allena
himlens hemlighet

Men min längtan är starkare än havets alla moln
mina bilder är himlens blåa strand
Innan hoppet slocknar skall jag finna dig, min vän
och somna tryggt i kärlek igen