Jag vill kasta mitt bröst 

in i din efterlängtade famn

slå armarna om i kramp 

och tappa andan med ett pip. 

Jag vill med tillbakahållet jämmer 

inse att jag så när förlorats,

låta min ilande pannlob fyllas 

av din andning, 

för det är bara i din hårt hållna närhet 

jag hör hemma 

där min enda planet, 

och min enda himmel, är.