jag har ätit kött och dess fett som runnit längs hakan och som droppar fallit över mina bröst
jag har skyltat med min bara hud i regn och låtit vinden slipa mina kanter rena
för vem kan tro att sommar aldrig återkommer eller att skepp inte någonsin mer kommer i hamn
jag har svurit att aldrig mer låta dina händer röra vid det som göms under min kjol
jag har tejpat fast ditt telefonnummer på insidan av min svultna handled och låtit bli att ringa dig i flera minuter nu
för vem har sagt att du inte är någon för en sådan som jag och vem har strösslat rosor längs min höft
jag har stulit två dagar av mitt liv till att vänta på att du skulle pudra asfalten med damm
jag har struntat i att tvätta håret och kört till affären i hopp om att du skulle sitta där och räkna ut att ett bröllop inte kostar så mycket pengar trots allt
för jag har förlorat mig, om och om igen, i en reva som du rivit upp i universum
jag har skådat ljuset däri och sett botten av dina ögon i min egen spegelbild
jag har smekt in sockervadd i min gomspalt och vill låta din tunga svepa där, så som ingen annan gjort förut