Fötterna känns tunga
ensamhetens frö
som jag själv lagt i

skär mig i bitar

Blöder ymnigt, ur tårkanalen
efter hugg och slag
ett inre krigsfält

strandlös själ

Plötsligt en röst långtborta
ändå så bekant

Godmorgon, sa du och log

äntligen möts jag och jag
du vet vad du vill
men inte erkänna

Ja, sa jag

först krypande på alla fyra
sen stod jag upp



och solen gick upp
visade mig min strand


© Juli 2006