smärta som en fjäder där den vassa eggen hugger in
spruckna blodkärl, en efter en 

varje pulsåder, varje artär, varje kapillär
man erkänner sig besegrad, plötsligt orörlig

man ser stora vingpennor falla
sådär vackert och långsamt

som en spiral nedåt, till en mjuk bädd
har sin plats i purpurfärgad passion

till slut står en vacker fjäder kvar
man förstår, att man är världen själv

tar den sista fjädern
ur smärtans hål

och börjar skriva

                blodröda ordalydelser           

© Juli 2007