För den blanka natten lät jag mitt dyra driva. Ömsom sång ömsom regn bar det naket utan vilsenhet. Hoppet var starkt och kroppen varm. - Somna stark utan ånger. Vackla där du behöver och ge dig tid att resa, att färdas är att älska. Jag lämnar.

- Stramar kläderna, vrid dig ur, likt en trasa. Skavankerna ger mig mod att stanna. Sårbarheten håller mig vaken och där du går, där går ock jag.

Håll din kompass över mina marker. Flyg och bygg bo. Jag ska alltid vakta dina spår från hökarna.