Det börjar att bli mörkt

och jag vet att jag måste ta mig hem fort

ty nånting stämmer inte

min vandring vid Snogeholmssjön där snön

piskar mig i ansiktet med rakblad

och blodet rinner som myrror på marsh

jag kryper nu fram en centimeter i taget

i den halvmeter höga snön

mina vantar har jag tappat och snön

som igentligen skall vara kall den bränner som

helvetet i stället och mina kinder har börjat spricka.

Har bara en tunn skjorta, öppna tofflor

och bommuls shorts strumpor har jag inga

och jag har tre mil hem.

Hur hammnade jag här?

jag minns ingenting och förstår än mindre..

¨¨¨¨¨¨