Ser en man som liknar kraftkarlar som förr i tiden. Ni vet, männen på olika marknader som lyfte upp tunga och stora stenar utan ens en grimas. Kan inte annat än titta på hans häpnadsväckande buskbeväxta ögonbryn. Brynen flyter samman likt en bred älv över mörkt djupt liggande ögon. Näsan är modell stor. Huden är brunt läderartad av för mycket sol. Hans händer ser ut som två stora dasslock. Han går i stora och nötta Graningekängor. Hans kroppsodör sitter kvar länge blandat med skogens dofter. Hela karln känns obehaglig på något sätt.

Den böjda snuggan sitter klistrad vid hans läppar. Ser hur han tar upp tobak ur den gula förpackningen Tidemans. Han stoppar sin pipa omsorgsfullt och noga. Repar tändstickan mot plånet. Ja, det verkar vara en hel procedur för att få gång hela rökeriet.

Blir helt förvillad då jag tittar in i hans ociviliserade ögon. Ser sorg, mobbing och så mycket mera.

Jag räcker fram min smala vita hand och tar tag i hans stora håriga hand. Niger och säger ”god dag” farbror. Får ett barskt mullrande ”god dag” till svar.

Då hör jag hans mullrande skratt. Han skrattar så att tårarna rinner. Jag står som förhäxad och ser på hur denna stora man skrattar. Mannens ögon lyser som blåa havsvikar med glittrande solljus.

Beckoljan från mannens kropp omger oss båda. Mygg och knott flyr.  Jag står som förstenad kvar.

Äntligen slutar skrattet och mannen berättar att han heter Lars. Fortsätter med att säga att det är så skrattretande roligt att en tös som jag, inte ens var rädd för honom.

Kom flicka och sätt dig här bredvid mig på denna stubbe så ska du få höra om mitt liv.

Det som jag nu ska berätta är som i alla andra sagor. Mor kom från ett rikt hem och far kom från en statarfamilj. Far och mor älskade varandra innerligt säger sägnen.  Men det gick som det brukar. Mor fick resa bort för att föda. Far fick ett rejält matknyte och fick sen lova att inte söka upp mor igen.

Jag ”babyn” fick stanna kvar på ett fattigt barnhem medan mor reste hem för att aldrig återse mig igen.

Mitt mörka utseende har fått många människor att bli rädda för mig. Dessutom är jag stor och stark. Hela mitt liv har jag fått kämpa för att bli en av er. Rädda människor ger mig mat då jag tigger men ber mig sen snabbt att gå igen.

Folk har spottat på mig, de har gjort allt för att mitt liv ska bli mörkt. Det är endast skogen och djuren som har varit mina vänner.

Så kommer du gåendes flicka och sträcker fram din hand och säger ”god dag”. Kan du tänka dig hur glad jag blev? Du kom till och med och satte dig här bredvid mig i denna glänta.

Lars pratar och pratar och jag känner att jag blir sömnig.

Konstigt nog så vaknar jag upp i min egen säng? På en stol bredvid mig sitter Lars. Han berättar att han bar hem mig. Min mamma Annika blev så glad över det så nu har Lars fått stanna som dräng i vårt hus. Måste samtidigt berätta att vi var i starkt behov av en dräng till. Dessutom ville mamma visa att hon litade på Lars så hon bad honom sitta vid min säng tills jag vaknade.

Denna Lars var så snäll. Han var alltid vid min sida som liten flicka. Dessutom jobbade han för två. Bättre sammanträffande får man leta efter. Jag har betydligt mer att berätta om denna Lars med det får bli en annan gång.