bildar mig

uppfattning

klok

en bild

...

nu så nära kan jag se den

med glasögonen på

tar jag glasögonen av

faller bilden isär

ibland ska det vara så

kluvet delat splittrat suddigt

det kan vara själva meningen

...

ser bilder av er

som ni vill att jag ska se

utanför fönstret fågelskrik

knaster av grus från vägen

kölden är bildens negativ

för bilden jag får är varm

...

bilden av

vänskap

gemenskap

viljor som ler stolt

poeter i forumets nejd

picknickfiltar på gräsmattor

längtandet efter sol

poesin rullar runt sträcker sig

...

under sker när ögonen

som blundat hårt så länge

sakta får sin tillit tillbaks

ögonparet kan lita på ordens

svepande dunkla doldhet

läst i mellanrummen

vandrande mening över golvtiljorna

innebörden i de djupa sprickor

där dagsmejan smälter

oss samman

...

alla samlade går ut

vi ropar unisont instinktivt

hej vår värld vår är här vi är här

vi vill besjunga dig

pynta dig med allt vad vi har

av ljus och mörkt

sammet och stål

...

tack!