Den där blåsten, hur den har sig och rister

alla orden som saknar grund och mening

   meningslösa haranger om hur mår du jag mår bra

Aldrig nämner vi hur det känns innan kvällning

den där rädslan som kommer kring det som aldrig blev sagt

som bara hummades och jakades

  "ska vi springa bort längst in i alla skogar och invänta undergång"

  " men, du kan dra din värdelösa livssnuvare"

men ha det så bra och hör av dig, ja ellerhur kram kram!