jag har på dig tänkt

min oro för dig här skänkt 

vill din sorg hålla om

det onda som till dig kom

göra det till skönhet

det är omöjligt jag vet

men här i din berättelse når

mitt hjärta som översvämmar

av elakheter människor sår

tills verkligheten för den drabbade rämnar

traumaminnen dig aldrig lämnar 

mödrahjärtat är till för att läka sår

men detta din mor inte förmår

den jag mött har fallit hårt

familjen som skulle bli den trygga borg

blev hennes stora stora sorg

hon plågades svårt

inget stöd när hon kom tillbaka

allt av trygghet skulle hon tvingas försaka

empatiserar med din smärtsamma gråt

mödrar om det vore så

att livet tjänade oss

men vissa mödrara irrar som bloss

det bränner i dem ett hat

deras moderskap utvecklades till rat

det patos, den solidaritet som föll ifrån då

till barnet kärleken aldrig fram nå

barnets ovillkorliga kärlek 

men som möts av smälek

det att vara mor

som kvinnor längtar

men så blir inget som man tror

av kärlekens längtan

tänk att vakna upp en dag

inse att modern tagit ens jag

gjort det till sin slagpåse genom livet

att du smärta känt kallar hon överdrivet

jag vill hålla om dig människa nu

som drabbas av motsatserna till kärlek,,, DU...

detta kan inget barn ha förtjänat,,, felet är inte ditt

gå därifrån, radera alla nummer, be om frid

ta aldrig med ödesmättat hat från din mor strid

gör livet till vad du vet att det skall vara, gör det till ditt!

livet ditt är bara ditt!

känn det i hjärtas mitt!