svett blod och tårar finns
men han delar kärlek till  
det i mig som minns
vad kärlek med mig vill

men det finns en liten sak
något som ligger där
det bara skräpar på ett flak
det innehåller allt som skär

det ritar ut, det mäter in
det gömmer sig i sanden
men en känsla blir aldrig mer min...
den ensamma håller ingen i handen 

jag vet många känner
de lever genom svärtan
svett blod och tårar bränner
de skriker en hunger i deras hjärtan

men jag kände aldrig så
det har aldrig varit min natur
men kan någonstans ändå förstå
dig som känner det aldrig blir din tur

vad som däremot drabbat mig
är alla slagen, sparkar och fula ord
jag vill ändå stötta dig
som går slagen på vår jord 

jag vill skrika ut min frustration
jag vill sätta mig i skogen gråta
resa härifrån till min vision  
där livet inte bara är en gåta

läser i tidning ser det på tv
blir påmind om det gamla
sveket från de som står breve  
ser dem, hur de i mörker famla

jag är tårar, du är svett
vi är blodet, vi är kärleken
det är du och jag som har vett
att inte dra in varandra i smäleken

svett blod och tårar
följer från den tid som var
tid som från djupet i mig spårar
men en väldig styrka jag nu har

vi låter det vi fick bli till
den kvällen i november
vid första ögonkastet
hela världen stod still
nu älskar vi varandra

och tar en dag i sänder...
ge dig själv hopp - för plötsligt det händer!