de strävar mot vårlycka

vädrets makter de tycka

i blomstrens skönhet ska smycka

fortare fram skall vårvädret trycka

tålamodet hoppet kan du ta till krycka

så många andetag som suckar

när de för regnets droppar duckar

sommarvågor de vill höra som kluckar

öppna hemligheten genom en lucka

hela jorden vill de rucka

om ingen vår då beredda bli nucka

refräng:

så ta ditt paraply min vän

lyckan kommer snart igen

det finns ett hopp en tro för den

som har tålamodet som sin vän

inget är så förnedrande

aldrig så som förberedande

som när det blir vilseledande

tidningarnas väderprognoser förledande

trösta istället varann med kram och kelande

rädslan det aldrig blir vår i år

på kinden syns en tår

aldrig bonden åkern sår

aldrig varma regnet slår

aldrig plocka blommor de får

 refräng: 

dessa melankoliska tankar om

att vår och sommar aldrig kom

de skapar i sig paniken som

liksom river sliter som en tromb

hela existensen gapar tom

lugn du som misströstar här

blommor frukter också bär

kommer åter finnas där

men nog så missmodigt är

när förväntan dig sönder skär

varje år är våren trög i start

vädret är sällan sol och klart

men du vill det ska gå med fart

att du misströstar är uppenbart

men du... våren kommer självklart!

refräng: