den betraktade enkelheten

sakta vänds ut och in

blottar ett monster

som stryker där inför

mörkerseende ögon

sveddan mot kinden

asgamens vindpiskade stolthet

kraschar mot glaset

sveper genom intet

svart avtecknar sig

orosmolnet

drar fram krokodilen

under sängen...

krampaktigt ihopkrupen 

kroppen dras in i hörnet

vecklas ut 

av gryningsljusets

styrkta strålar