han sitter alltid tyst

hela hans släkt sitter tysta vid bordet

nervöst för en talbar gäst när de

sitter där så tysta och hon börjar

att fundera om de kanske telepaterar

när de träffades han och hon för sådär

ett halvår sedan på en gemensam väns fest

han kanske aldrig ens någonsin sagt nått? ...

nu uppenbarar sig en skrämmande insikt

hon kan höra vad de tänker men ingen av de

andra gemensamma vännerna har sagt sig

höra honom tala ur skägget en enda gång

gudsförgätet ögonblick när hon testar att

först spilla sås på den vackra bordsduken

och putta till rödvinsglaset så att allt far ut

dödsögonblicket väntan på att någon skall brisera

men den verkliga chocken när hela sällskapet

inte säger ett enda ord inte höjer ögonbrynet

inte noterar ens vad som sker utan alla bara

fortsätter att tugga eller le brett och omänskligt

de måste vara dockor marionetter eller helt enkelt

vara siluettfigurer av pappskivor som en slags filmduk

projicerar bilder känslolösa som stenar bergstoppar oberörda

tystnaden blir så total att öronen hör röster

som inte finns...

så tar han sin hand sträcker mot hennes kind just som

hon ryggar tillbaka i tron att hon skall få en smäll

men han för en hårstrimma ifrån hennes läpp som

fastnat i en såsklick som han smeker bort med att

luta sig mot henne och kyssa henne mitt framför alla

de sitter där de tysta sällskapet och ler bara ler nu

de har slutat tugga men de sträcker på sig i olika poser

de reser sig och lämnar rummet tyst utan några ord

de sitter ensamma kvar vid det jättelika festbordet

det är deras bröllop som de planerat och nu är de

påväg hem genom ett tyst vårlandskap

hur planerade de vad planerade vi tänker hon tyst

han kör åt sidan av vägen och sitter tyst en stund

sedan vänder han sig emot henne och ler levande

och vackert medan ögonen lyser av lycka över hennes

uppenbarelse han kysser henne och håller om henne

som om det var sista kyssen och kramen men så

släpper han sakta taget tar hennes ansikte mellan

sina varma stora mjuka arbetarnävar och tittar henne

djupt in i ögonen och säger på bred norrländska

- ja.. Ja jag älsk dä av hel mitt hjärt å de vet du...

hon vet ... hon sitter som förstummad länge

- men ska du int säg nå...  .???

hon funderar lite på vad som sker när hon svarar

- du förstummar mig med din kärlek, å jag älskar dig!

åren går de får barn och släktträffar hålls årligen

den tysta verkligheten älskar sig genom tystnaden

inne i det norrländska hjärtat råder ett livligt samtal

som skrattar transpirerade lustfylldheter till verkligheten

medan vördnadsfulla individer njuter i fulla drag

som vittnas över ansiktets leende grimas 

skrattrynkorna runt ögonen de höga kindbenen

ja då vet ni varför tystnaden finns ...

här är det hjärtat som talar som har ordet

- välkommen! ropar han över nejden och vinkar in oss

i den mjuka kärleksmättade tystnaden

där vi förförs av all gladlynthet och kärlek