Jag ser svagt i sena dagen

Som skeppsstävar sakta

Våra näsor, läppar

Möts



Under kvällningens dunkel

Fyrar, tvillingljus

Ses ögonen

Igen



Likt varma moln av närhet

Nuddar andens dräkt

Talar händer

Språk



Då kan krigen rasa, brinna

Stormar vindvirvla oss

Orkanens öga

Vi



Då kan himlen regna hat

Och häva sig i kramp

Månen störtas

Ner



Om så alla stjärnor dör

Och kylan bli boning

Brys jag ej, nära

Dig.