Solstrale… HÖJDPUNKTER
sådana minnen du ger mig höjdpunkter lämnar dem kvar hos mig sinnliga att betrakta liksom reliker fröjdas av klenoder förgyllda ljuvliga att betrakta dofterna kläderna sakerna du lämnar den första att lämna spår i mitt hem så
gav mig hän åt all den disken frimodigt som blivit kvar med entusiasm energi njöt varje kopp glas bestick tallrik assiet som du lämnat på bänken kvar hos mig samtidigt lät jag min disk stå kvar bara tänkte att du kunde njuta diska mitt som liksom jag njutit att diska din disk i kärlek
bäddade din sida av sängen med glädje tvättade de smutsiga lakanen med sorg din doft skulle försvinna men du skulle le åt att sängen var nybäddad doftade rent min säng var smutsig när du kom för jag jag tänkte att du ville som jag göra godoft åt mina sinnen smeka doften en sista gång ur mina lakan, där jag sovit gott intill dig
jag bonade mitt hem för din ankomst för dig kände sådan stolthet att du valt att vara här började drömma att få vara hos dig med dig de dagar du arbetade och inte kunde vara här men året gick och dagarna kom aldrig där du förstod hur kära sådana sysslor kan vara att först bona om, bereda, handla, förbereda, tvätta, byta rent jag kom aldrig längre än in i din hall som längst vi var där i sju minuter inte mer och tårarna föll
vemodets strävsamma envisa krävande kramp jag har motgift till allt och också detta botas så men det finns inte i outtömlig reserv i min flaska depressionen värken håglösheten tröttheten kom dagar av stiltje och utarmning likt en stenåker som aldrig gav mer än en kvarts skörd vartannat år men utsädet måste sparas till skörd inget mjöl i år bakade ändå bullar till dig, den finaste paj till oss gödde dig vid min uppfinningsrikedoms barm kär
osinlig och vederkvick min källa av insikter och kärlek du står på perrongen jag möter dig med glädje i blicken vi skrattar ler så att smilbanden öppnar förlöser sorgerna men jag längtar tills den dagen jag blir varse du hittat det som jag njutit av att finna, att städa mig bort ur ditt hem när jag vilat mig i dess rum lämnat mina doftspår där den dagen kommer du att förstå vad det är som du har förnekat dig själv att få uppleva av fröjdefullhetens lycka
Prosa
av
Solstrale
Läst 341 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2016-06-09 18:36
|
Nästa text
Föregående Solstrale |