hennes hårman fladdrade i vinden

där hon cyklade på väg mot badviken

det var en sval sommardag med vindbyar

håret flög som ett eget väsen kring henne

ansiktet grimaserade över hårtestarna

hon mötte en man på sandstranden där

som förälskat sig i hennes rågblonda man

han sa att hon var kvinnan i hans liv minsann

hon var skeptisk för attributförälskelsen

men hon hoppades det ändå fanns en chans

de tillbringade tre dagar tillsammans då

 sedan gick åren och hon glömde honom

men inte helt för han gnagde henne ihålig

av längtan att få bli hans egen älskade kvinna

så en dag ringde det på dörren han stod där

hon blev chockad när han sa att hon varit

i hans tankar dagligen sedan då och att han

inte kunde släppa känslorna för henne sedan dess

hon bad honom stiga in och sedan den dagen

har hon aldrig bett honom stiga ut ur sitt liv

min älskade väninna lever lycklig med honom

nu tio år sedan jag träffade henne senast 2006

saknar henne men våra liv drog åt olika håll

jag är ändå liksom med henne i tanken kan ej

släppa vår innerliga vänskap vi hörs då och då

nästa gång vi ses kanske vi är gamla tanter

hon och jag och livet har gett oss de där fina

rynkorna lyckostreck som de kallas av mig

för vi har levt tungt men sökt guld funnit lycka

i den enkla vardagens trall smyckat och förädlat dagen