Det är lustigt egentligen

vi poeter

vi som håller på med ord

hela dagarna, hela tiden

vi måste ha mer

måste se, höra, skriva

fler ord

men så är det

verkligheten

och för den delen

overkligheten

måste vridas, vändas

ut och in, i ord, bokstäver

för att greppas, förstås

förklaras bort, förträngas

måste stötas, blötas

pungslås, fotstämplas

kastas och fördömas

älskas och förevigas

för vad vore vi annars

och vad vore livet

utan ord?