i den stunden du störtade mot mig

stannade all rörelse framåt för mig

du frös mig till is i nattens skärsår

som aldrig plåstrades om av någon

jag fann aldrig förstaförbandslådan

i en hastighet utan gränser flög jag in

i ett då som blev nu fastnaglades jag

med hot nedgöranden och våldsamhet

motbjudande äcklig sa du att jag var

förklarade du mig vara förverkat gods

en strid ström av tårar föll ur mina ögon

medan du hetsade mig att resa mig upp

annars sa du att du skulle släcka mig helt

du sparkade sönder mig med all din råhet 

förkunnade att du hade rätt att förgöra mig

mina barn sov i sina rum ovetandes om allt

de drömde om livet som är en dröm för alla

där rosa glittriga enhörningar finns på riktigt 

medan jag försökte resa mig upp allt jag orkade

gick du ut på balkongen och rökte utan en min

när du rökt kom du in och låtsades du inget sagt

du spelade en roll som du tagit dig som hjälte

för hur skulle jag klara mig utan dig skrek du ut

den svarta natten svalde dig hel och begravde dig

du fick aldrig veta vart jag gick förrän jag var borta

barnen vaknade till en frukostbuffé med mig

de fick en framtid de önskat och drömt om

men snart jagade minnen ikapp perrongen

till livets tåg som ville resa med oss mot glädjen 

hjärtat var krossat förstaförbandslådan likaså