bara för att jag mår sämre nu, stannar inte tiden.
den tickar och går och river i en.
jag som nästan tycktes tro att jag kunde stoppa den.

nu ser jag döda månader som jag lämnat bakom mig.
nu verkar tidens gång öka sin hastighet, växlas upp.

bara för att jag mår sämre nu, stannar inte tiden.
den pockar på min uppmärksamhet.
jag kan inte ställa mig utanför, tvingas vara i den.

din varma hud borde te sig mer värdefull än vad den gör.
nu när allt krymps för varje dag som går.

men jag antar att man inte fungerar enligt logik.
i mig breder enbart en likgiltighet ut sig.

suckar sönder en timme i taget och lämnar dig lite mer för varje gång.