vi studerade tillsammans

jag kanske avfärdade henne som ytlig

hon mig svår 

om det därför var slump eller öde

att efter fyra år befinna oss i samma position

utan förpliktelser

och bara vilja leva

det var när hela världen svek

och jag inte ens tålde mitt eget sällskap

när allt jag föll för var förklädda maskrosfrön

och rakbladen i mitt nyrenoverade badrum

kunde blivit min nästa vän

det var då när jag visade mina skuggor och hon stod kvar

orubblig

med en tunn madrass i en förort fem trappor upp

och lät mig höra hemma

då, när jag slutade tro på regler blev något

vi

proffessionellt och annars

oöverträffade

berusade oss på frihet

min fascination för skägg

hennes för varma nätter och danska

tillbringade helgmorgnarna med Twin Peaks och toner

den sommaren

vi är äldre nu

åren har gått fort i kännedom, långsamt räknat

vi har väl på något sätt blivit vuxna

men kvällarna då vi gör oss vackrare

framför hennes speglar i stan

då är det samma iver

och jag kommer aldrig att glömma den första sommaren

jag glömmer inte dig

för jag vet att hon är en av få

att ha kvar ett liv

- hon är liv

och sedan henne är jag lite mer