Denna berättelse är en fiktiviserad sanning, på så vis att i grunden är skeenden i berättelsen autentiska men personenerna och platserna har bytt namn...

Per bodde inneboende hos mig i tre månader. Han mådde inte så bra. Det var mycket som inte var av denna världen. Det fanns så mycket han ville berätta och han hade idéer om det mesta. När han bodde hos mig hade han skilt sig från Maran. En kvinna från Estland. Maran bodde i Narva. Per åkte ofta dit till henne för att bråka om att få sina saker eller leverera något hon bett om. Vad detta var berättade Per aldrig... Men Maran kom att uppleva svartsjuka emot mig och skrev ofta hotfulla sms om nätterna.

Elvira var Pers dotter från äktenskapet med Lillan. Elvira som var jämngammal med min dotter Rakel var ofta hos oss. De hade mycket kul tillsammans åren innan Per fick hyra ett rum hos mig. Men han blev bara inneboende för en enda sak. Han ville ha en barnvakt 24-7... Men på grund av att Per stack blev saker och ting väldigt svårt. Elvira blev lämnad ensam kvar hos oss. Antagligen tyckte Per att det var tryggt och bra hos oss men Elvira började må dåligt. Hon måste ha känt sig fruktansvärt övergiven. Vissa dagar var hon väldigt elak och hård emot omgivningen. Andra dagar tog hon sin pappa i försvar och sa att han alltid fanns vid hennes sida. Elvira sa att hennes pappa Per var den bästa pappan i världen. Jag var en trogen vän och försökte hjälpa till men kunde inte om Per inte bidrog. Så ganska fort förändrades situationen och kartan ritades om...

De få gånger Per vistades i sitt hyrda rum hos mig berättade han otroliga saker ur sitt liv. En sådan berättelse var om när han mött kvinnan Vilda. Jag frågade om jag fick tolka det mellan raderna och skrev en text om deras livsöde. Per frågade förvånat hur det kunde komma sig att jag förstått det där finstilta han aldrig nämnt. Jag svarade att han kanske pratade i sömnen och så skrattade vi åt eländet. Ja berättelsen om Per och Vilda var helt galen...

Han själv visste ju hur det kom sig att saker och ting blev som det blev kring honom. Per en underbar människa i stunden men i det stora hela en miserabel förlorare av äktenskap, pengar och vänskaper. Kärleken hade han alltid med sig och förälskade sig i det mesta. Vilda var en sådan kvinna som han mött genom en bekant när han bodde i Värmland, hans hemtrakter, en period. Han hade strax innan skilt sig från Lillan och innan dess skilt sig från Greta. Ja dessa kvinnor som han aldrig nekade sig själv att äga.

Per berättade om ödet med Vilda och det var sannerligen en märklig historia... Han sa ingenting om känslorna kring henne egentligen men jag förstod i alla fall. Han berättade att han inget sagt till Vilda om sina känslor... Ja att det bara var ett arrangemang, att han bara skulle rädda henne och hennes barn från Vildas våldsamme make. Hon ville lämna honom eftersom hon led liksom barnen... En våldsam make är inte att leka med och det fick Per känna av...

Per var gammal bekant med Vildas make Sixsten. Och Per han var rädd men satsade sin tid på att ta henne och hennes barn till Stockholm. Det blev en otroligt märklig resa med många turer hit och dit. Hon sa inte mycket under flykten men han förstod i alla fall hur illa det var. De fick lämna barnen hos hennes makes släktingar och sedan åka vidare.

Maken följde hack i häl och jagade dem. De tvingades ta in på motell för att de behövde vila på vägen. Det var då Vilda förklarade sig vilja ge sin själ för Per som tack. Ingen av dem anade vad det var som gjorde Vilda så märklig. Men några månader senare efter att Per och Vilda hade gift sig visade det sig att hon hade en hjärntumör. Det gick tyvärr inte att rädda hennes liv...

Per gjorde sig till förmånstagare för hennes pension och hennes barn blev helt utan arv då hon skrivit allt på Per. Barnen som nu blev ensamma kvar var utom sig och fattiga. Inte ens fick de bo kvar i bostaden. I övre tonåren är det inte lätt med någonting och särskilt inte med tanke på vad de gått igenom. Per hade förstört deras liv...

Per visste att han inte skulle orka ta hand om Vildas barn och flydde fältet. Strax efter detta började ytterligare märkliga saker ske. Hans bil belv fylld med sand. Hans båt sattes i brand. Och hans rykte förstördes av det som han sagt och gjort. Ingen trodde mer på Per efter detta dåd... 

Min dotter Rakel och Pers dotter Elvira blev för en tid varandras bästa vänner. Men Elvira mådde dåligt av att båda hennes föräldrar var oroliga själar. De var nästan aldrig närvarande i sin dotters liv. Alltid skickade iväg henne till någon bekant eller så försökte hon själv ordna med övernattning hos klasskamrater. En dag åkte Elviras mor Lillan till Tokyo och bara dagen efter åkte hennes far Per. De bara övergav föräldraransvaret sådär...

De lämnade Elvira vind för våg utan att ordna så att någon tog hand om henne. Då började hon att ljuga och från dag till dag om situationen. Elvira fick se till att få sova över hos kamrater. Hon stack från skolan, skolkade och drog till Stockholms T-central och började hänga med knarkare. Då förbjöd jag min dotter Rakel att träffa Elvira...

När föräldrarna kom tillbaka bytte de skola och Elvira flyttade vidare med sin mamma Lillan till ännu en kommun. Elvira hade då flyttat nio gånger på ett och samma år. Vare sig Elvira eller Rakel min dotter kunde riktigt förstå hur illa det var. De såta vännerna träffades i smyg. Eller så kom Per och Elvira sent på kvällen för att hämta upp min dotter Rakel. Men då sa jag bestämt ifrån, att detta skulle inte få fortsätta. Det var ju en sak att flickorna var vänner, stannade hos oss och umgicks... Men varför i hela fridens namn skulle de skjutsas till "plattan" av Per om nätterna? ... Det var fruktansvärt att se hur illa föräldrarna tog hand om sin dotter! Därför blev jag tvungen att be dem lämna oss ifred...

Tiden gick och Elvira fortsatte med att söka spänning genom droger. Min dotter lugnade sig efter en tid och förstod det orimliga i att leva ett sådant liv som Elviras föräldrar levde. Elvira blev allt mer sjuk och mådde psykiskt sämre och sämre. Min dotter Rakel blev medveten om hur fint vi hade det hemma. Rakel insåg att revoltera genom droger skulle förstöra Elviras liv. Min dotter förstod vad omsorg hon fick hemma verkligen var värd.

Min dotter Rakel och jag vi båda var mycket oroliga för Elvira då vi tyckte så mycket om henne. Elvira hade många fina sidor också men de fick allt mer stryka på foten för allt kaos omkring henne. Men detta kunde inte tillåtas att vi gick under för att andra föräldrar inte var villiga att fostra och älska, vara närvarande, med sina barn.

Vi lärde oss att en vänskap kan existera bortom, och ändå avslutas i samförstånd. Vi pratade med föräldrarna och deras dotter. Lillan, Per och Elvira förstod och föräldrarna lovade att kommunicera med mig om de såg min dotter med deras. Detta var nog det mest överraskande att de höll vid det ordet. Men samtidigt infann sig en sorg över hur illa det gått för Elvira efter alla turer...

En kväll rymde min dotter iväg, fattade direkt vart hon dragit... Så jag ringde till Lillans hyresvärd och bad henne skicka hem min dotter. Lillan ringde mig och sa som det var och sedan dess har inte flickorna Rakel och Elvira umgåtts. Flickorna Rakel och Elvira de vet idag vad deras styrkor och svagheter är. Och till trots omständigheterna och deras symbiosliknande vänskap är de nu medvetna om att de två tillsammans blir som trotyl...

Att vara förälder till tonåringar i en storstad ställer specifika krav på medvetenhet. Vi måste alltid ta reda på läget och motivera våra unga att inte dra iväg. Kommunikationerna hem en natt från stan mot norrorts förorterna en vardagkväll är lika med noll. Har man inte bil och körkort får man inte hem sina ungdomar alls. Detta är skrämmande för både tonåringen och dennes föräldrar.

Dock alla föräldrar förstår inte detta, dessa kanske har egen bil och körkort, så det ligger inte i deras natur att tänka på turlistorna. Men vill det sig illa och de tar ett glas vin fel kväll då kan de ju inte åka och hämta sina barn bara så där. Då blir de smärtsamt varse hur det ligger till. Tyvärr just sådana övergivna unga övergivna i stan söker Elvira upp för att råna och stjäla telefon, kläder, väskor och pengar av. Dessutom skäms både föräldrar, och de unga som råkat ut för detta så ingen polis kontaktas för de är rädda för att bli anmälda till socialtjänsten...

Elvira har slutat gå i grundskolan och skolkar från alla lektioner... Hon röker hasch varje dag. Det säger hon att hennes storebror Villgott 26 år som nu bor i Malmö har lärt henne. Varje dag åker hon till västra förorterna till Stockholm och köper och säljer knark. Elvira ör en kurir i Stockholms tunnelbana. Ingen misstänker något och socialtjänsten som vet om det kan inget göra. Socialtjänsten regleras av sekretess, dvs det som kommer till deras kännedom stannar i deras filer, polisen får aldrig veta. Och det är ju så att föräldrarna byter ju kommun bara och så kan den förra kommunens socialtjänst inget göra och en ny anmälan måste dyka upp. Om en sådan ny anmälan dyker upp ja då flyttar föräldrarna ännu en gång och så håller det på...

Elvira är ett anpassat barn, anpassat till att klara sig själv, anpassad till att ta droger och sälja droger. Per och Lillan är ju skilda och bor i olika delar av landet. Dottern Elvira har fastnat på Stockholms gator.

Per har en ny fru från Afrika med en elva årig dotter och en nio årig son. Hon vill inte ha en trasig tonåring med drogproblem i sitt hem tillsammans med Per. Hon tänker på sina barns bästa. Hon har flytt från fattigdom och vill bara ha det tryggt nu för sig och barnen. Elviras mamma Lillan har nu också en ny man, från Afrika, och han har två vuxna barn som är framgångsrika. Elvira är inte välkommen hem till sin mamma heller  nu när Lillan flyttat ihop med sin nye make. Per drabbades av Parkinson och under behandling med bromsmediciner kom biverkningarna att förvärra hans opålitliga beteende. Detta är något som i sig är en helt egen otrolig berättelse... 

Elvira är sexton år och utanför en möjlighet att ta sig tillbaka in i samhället. Hon saknar en riktig familj. Detta är den maximala höjden av svek emot henne eftersom Elvira är ett oskyldigt barn. En kreativ och vaken tjej som under sin uppväxt tvingats ut ur boet alldeles för tidigt. Elvira finns på riktigt och hon stryker omkring i periferin. Hon kommer kanske att försörja sig på gatan och utnyttjas av vuxna sofistikerade män som kan betala för sig. Detta är Sverige och detta sker just nu i Stockholm Göteborg Malmö eller i någon av Östersjöområdets städer.

Flickan Elviras mamma Lillan kommer från Estland så, hon behärskar förutom estniska, både ryska, svenska, engelska och till vissa delar tyska. Elviras far Per kommer från Värmland och han talar flytande tyska då han bott och arbetat i Tyskland i affärer. Detta betyder att ett barn med en språklig begåvning kan utnyttjas maximalt av den som vill...

Sådana barn som redan i yngre tonåren tvingats försörja sina emotionella behov genom att hanka sig fram med lögner har en ökad risk för att bli offer för kriminell verksamhet. Och i denna stund ber jag till högre makter om att livet för alla dessa unga i liknande situation förändras dramatiskt till det bättre.

Vi är bara en del människor i Sverige som känner till detta om vårt lands gatubarn och kan förstå deras situation... De behöver kärlek, omtanke och upprättelse! Det är samhällets brister och systemfel som lett till deras utsatthet!