Den vassa eggen skär in 
i den röda massan
små, små bitar av smärta
dövar själens promenad
mot solen, mot kärleken

Ändå på något sätt
utbreder sig allt större och starkare
              kastar ilsket iväg skylten "out of order"             
en pulserande substans, alltmer egensinnig
i färd mot kärlek

Återigen huggs den itu
forcerade rörelser sönderdelar
blödande simmandes i egen pöl
på kall cement nere i källaren
blickar ändå envist mot solen

 stapplande uppåt med smärtans hål
under färden, fast besluten att hela
egenmeditation fyller hålen
om än inte helt, likväl däruppe
stående tar emot solens strålar

Hur många knivhugg fordras
innan hjärtat tryggt njuter av solen,
av kärleken, utan att se sig om
bara njuta, helt och fullt

någon gång, väl?

© Juli 2006