himmelsfolket
kastar täcken av vita dun
genom kalla rymden
in över vägarna och fälten

jag trampar
med ansiktet kylslaget
av minimala isstjärnor
i tusental

duvorna
i träden
smyger tätt in
till varandra

och plötsligt är det kväll
och himmelsfolket har slutat
sin yra lek