det finns ingen mening i meningslösheten

som sjunger ljuva fågelsånger mot mitt öra 

allt har inte sin tid - förintade är ljuva ljud

grogrunden för frösådden ... ligger i sin träda

svikande ordformler drabbar en oskuldsfullt

laddas med förakt hat missnöje missmod idag

jag duckar inte låter det gå rakt in motståndslöst

tårfloderna river bäddarna sönder och samman

hjärtat griper om de förlorade ögonblicken

svartnaglade pålagor av sorg i periferins ytskikt

jag har förlorat min glädje i den stormande öknen

där länderna drabbat samman och utplånat välviljan

dragonen blommar doftar lätt bittert mot sinnet

ser en ensam vissen liten förgätmigej tryckkokas

innanför ett bröst slår ogräset sin krampaktiga rot

hans uppsåt idag är att krossa alla plågsamma minnen

den missriktade välviljan dräper modershjärtat

barnddörren blodrödsmålad och tagtrådsbefäst

nu är trädgården utplånad inget att återvända till

en lång träda att vänta innan jorden kan brukas igen