tvärs över salongen speglade sig en dam i spegeln
vilken för övrigt tog hela väggen i anspråk, vilket gav
liten anledning att missa allt den förvisso återspeglade

Hennes ögon träffade mina, rakt på, hela vägen in

omöjligt var det förstås att slita sig, vika undan eller stå
kvar för den delen men blickar som funnit varandra kan
bara klippas av antingen katastrof utifrån, eller förvisso

inifrån


Innan jag visste ordet av gränslade hon mig vant som
en ryttare sitter ner i sin sadel och hypnosen tog hela
rummet med sig in, långt in nånstans jag aldrig varit
förr och ske gudars vilja hindra nu icke detta vansinne

- och det fortsatte, djupare än varken ljus eller mörker
ens tvistar om vem som egentligen hör hit eller dit, vi
for blint mot alla upplösningars svarta hål nånstans



Att svära är fult men dit vill jag igen.