och hon lutade sin kalla panna mot golvet, med en
tunn spya rinnande från överläppen blandad med
blod och sperma, kanske aldrig så några små tårar

"... fader vår som... i himmele.."

längre hann hon inte förrän lädret brann svidande
över ena skinkan, vilken var svårt att avgöra, inget
kändes varken precis verkligt eller på riktigt längre



Bibeln slog ner som en dom i golvet så dammet
slog upp i ett moln, lämnande gamla testamentet
uppslaget på måfå framför sju läderskodda fötter

en trampade teatraliskt mitt i boken, någon från
sidan om spottade henne i ansiktet medan en tredje
ljudligt klädde av sig först bältet, sen slog tills ingen
smärta fick plats mer och rummet försvann i ett hål



Abedissan nickade medgivande innan hon gick, en
syndare lärde sig Guds vilja, det var allt, inget mer