inom mig finns

en sida så tyst

medan munnen

den talar högt

orden blir stenar

i muren som

stänger dig ute

ute från insidan

du iakttar mig

du säger orden

"pratar hela tiden"

jag blir rädd för dig

för du pekar mig in

i ett hörn utan väg ut

jag säger inte till någon

vad "tystlåten du är" ...

ingen går omkring

och pekar på blyga

säger "du är blyg"

"Gud vad du är tyst"

"Gud vad du pratar mycket"

pratar för att stänga dig ute

att du vill bestämma över mig

tala om hur jag är - döma mig

det gör mig osäker och rädd

att du som dömande skall

ta dig till min insida och döma

då börjar jag pratar ännu mer ...

då vill jag inte ha dig nära

att prata skrämmer dig bort

jag slipper dela min insida

med någon som inte förstår

mina försvar bygger

en ännu högre mur

släpper inte in dig

stänger dig ute med ord