vi tror vi har kollen

när någon annan

kastar bollen

i vilken riktning skall den gå

det kan ju ingen svara på

så du som träffats av bollen

säkert kommer också du att

tappa kollen

uppleva dig själv som stållen

se det är inte ett val du har

att träffas av andras kast

inte heller om du skall

gå ned dig i fördärvet och

kanske utveckla en egen last

människor är av plast

du tror du kan reparera

byta ut en del då och då

men inte mycket är det vi kan ändra på

med mönstret som upprepas

menas inte att det repas upp som ett garn

till en stickad kofta som sitter för trångt

vi kan faktiskt inte börja om

när vi träffas av bollen

som får oss att tappa kollen

den boll vi vill kasta på dom

är det som om

den bara träffar fel

och för all del

du pekat mot en lösning

men det blir bara värre

de blir bara färre och färre

som får upprättelse idag

på bordet ligger akterna på hög

så evigt envist ringlar sig kön

själva utredningstakten så trög

snälla inte preskriberas! - vi ber en bön...

dessa laster

som innehas av fantaster

som tycker sig tro vi är av plaster

dessa förövare skyddar varandra

vi utsatta vi tillhör de andra

vi ses som skyldiga utan rättegång

vi har klätt oss fel

eller dansat för all del

eller spelat spel

eller använt hårgel

vi kan oss inte freda

systemet ger oss leda

varför förbereda

ett åtal utan bevis? inte där om ta notis...

detta i dumhet tar varje pris

klart det finns bevis

men de har sopats under matta

av dem som redan fatta

preskriptionstiden går ut

därför på eländet tar det aldrig slut

dessa män skyddas av staten

genom sega handläggningsstopp

därför river det än mer i en utsatts kropp

liksom i de utsatta barnens nerver

när de buntar ihop oss alla som konserver

de buteljerat och slår in likt en klapp

"skyll dig själv" skriver de sen på en lapp