den norrländska nattens gula himmel gömde mina hemliga åkerbärsställen... Akvarell av Solstrale… ÅKERBÄRET EN RUBINRÖD LYCKA
som barn var jag med om det att plocka solvarma åkerbär ute längs öarnas stränder i Luleå skärgårdslandskap
de växte i massor längs dikesrenerna där åkerlapparna stod som tätast och krondikena stod som djupast där älgarna var som flest på landet
i gul plasthink som det varit "fenom" i fyllde jag bär efter bär söta och mogna karten fick jag återvända till senare då dök tjugofyrataggaren upp mitt emot
älgtjuren stirrade på den gula plasthinken jag lyfte den upp i luften och han följde med krondiket höll älgtjuren på behörigt avstånd pappa ropade att jag skulle vara försiktig
när vi kom hem satt farmor på verandan hon väntade sig tjugo liter minst av oss med den lilla nagelsaxen klippte hon sedan alla de fästade kronbladen under bäret
timme efter timme rensade vi åkerbären satt där i gasollyktans sken bleknosade fingrarna krökta i saxöglorna klippande stoltheten när vi lagt dem i fryspåsarna
sedan började en olidlig väntan till julen då först skulle vi få dela sommarskörden åkerbäret stod överst likt en ljuv klenod den rubinröda lyckan fäste sig in i själen
Fri vers
(Fri form)
av
Solstrale
Läst 334 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2017-11-13 10:00
|
Nästa text
Föregående Solstrale |