när jag barndomen minns

det mörka minnen finns

av skuggorna jag jagades

tills gryningen dagades

den svarta mörka natten

det djupaste okända vatten

det skrämde mig mest

ljudet från vuxnas fyllefest

arga röster som i natten ekade

rädslan gjorde att jag bleknade

så kom tonårstiden

jag blev som förbytt

verkligheten ej mer vriden

såg allt på nytt

det gör mig inget att

det blir mörkaste natt

inget skrämmer allt är grönt

att vara ensam känns bara skönt

ingenting mig i vardagen jaga

inget finns det på att klaga

men det hände mycket svårt

många år var det mycket hårt

förstod att jag är min egen bästa vän

lärde att riktiga vänner känna igen

så blev livet mycket bättre på tid

nu jag sällan upplever inre strid

mina barn är helt underbara

gott sker utan att jag kan förklara

ej mer jag kämpar dagen i enda

kan säga att livet det vända

hoppets ljus mig alltid leder

har skapat rutiner och seder

familjen har växt sig stor

en ny framtid för oss jag tror

som ska bära med sig lycka

hela vekligheten i godheten smycka