DRÖMMAR SOM DRÖJER SIG KVAR I DECENNIUM ÄR EN MÄRKLIG SAK HÖR HÄR... STORA STEG I TRÅNGA SKOR
skohornet slets ut och bröts mitt i tu foten snubblade ut in i den trånga skon älgade iväg i stora kliv sömmarna sprack upp tårna trillade ut där fram snön va kall och natten va mörk sista bussen hade redan gått den hade inga passagerare den gick tom i vinternatten älgarna slickade salt på vägen jag tog ett hoppsasteg på vägen den polkafärgade snön visade sig där bussen kört över den stackars älgen promenaden skrek vid himlafästet ramlade ned från stora Karlavagnen begravde alla bilder under ismassorna fäktade med bedrövelsens kapten krok älgungen visslade efter sin älgmamma farbror blå slet i en stugudörr hos Greta hon öppnade steg ut i sitt vita nattlinne i lucianattens korridorer som vek åt vänster farbror blå steg på fick en kaffetår i fickan den svek honom inte denna svarta natt Olga sprang över till Greta nyfiket flaxande jag tog mod till mig och gick in jag med Gretas man lagade mina trasiga skor Anders var en redigt händig gubbe han farbror blå hade sagt att älgen skjutits den natten jag drömde om detta skeende har aldrig sedan den natten lämnat mig varför kan man sig fråga drömmar dröjer kvar
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 260 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2017-11-23 20:40
|
Nästa text
Föregående Solstrale |