mitt enda liv
har flutit ned
i en redigerad berättelse

allt multnar ju
blomdofter
och snöhimmel

en äldre madam
bär alla åldrar inom
och har ögon för barn och barnbarn

jag bläddrar bakåt
kryper över en tröskel
och hittar pyttesmå svarta kulor i hörnen
rör vid
Elsa Beskow bilder och Edith Södergran ord
i Minnenas hus

senare finner jag mig långbent och trånsjuk
bland olika främmande sånger
nypa försiktigt i kanten av
de roller som gjort mig nyfiken

livet rullar
och alla mina olika bilder blir till blad i vinden
men tänk, jag känner de svåraste åren
har gjort mig stark i anden
mer humoristisk
och mindre pretentiös

här sitter jag i gungstol
och dricker kaffe med honungsmjölk
två av mina män och flera väninnor har dött
och det har blivit december igen
och nu är det kväll

min man väntar på mig
säger han
men jag hinner några ord till
innan jag hör en lågmäld snarkning
då
smyger jag mjukt
som en kissekatt
in i hans famn!