livets skola avslutas sällan med högsta betyg EN INRE DUNGE ATT GÖMMA SIG I
i ett trevligt ombonat hem kanske en hög med ogjorda sysslor som tronar i ett hörn ostört men i allmänhet stillhet i just detta ombonande ... musik kan vara så som ett myller, en klädhög, en massa likt en vägg, som fyller på, bäddar en in kanske den bereda en känslan av en koja där vi kröp in och vilade som barn...
på en stadig axel hängde vi som små rapade över den och kanske kräktes vi gungade sakta med i trötta steg nattvakehöll våra föräldrar till vansinne sedan mynnade det hela ut i skratt och lek med säkra steg gav vi oss ut på egen hand mötte livet med öppen sökande lekande blick
hängmattorna i det inre skogspartiet där vi samlade minnesbilder på hög tillredde senare en välsmakande livssoppa där ungdomen blommade ut på livets fält erfarenheter vaskades sakta fram mot skymning skrubbsår och hjärtesorg köpslog med tålamodet till sist fann vi en inre dunge att gömma oss i livets skola avslutas sällan med högsta betyg vägen mot körsbärsträdens blomning var svår
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 228 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2018-05-11 10:26
|
Nästa text
Föregående Solstrale |