Honungen glaserade sig på huden i hettan och vad kan jag säga till mitt försvar. Och där ur alla somrar vaskar ditt guld sina händer. Sanningar förödmjukade. Troll och älvor åsidosatta. Kan man då kalla det svek. Svek jag. Svek du. Jag önskar jag kunde välja den lätta vägen.

I vart steg får vi plocka våra stenar.

Din luft över min kropp. Min ilska genom ditt huvud. Sammet ligger och vilar i dagbädden. Den är från Peru. Och i allt där vi står brottas våra svettdroppar som de vore för sig. Vi står lugnt på sidan och väntar.

Vem är din ärkeängel nu.

Pudra luften ren från partiklar och böj din nacke rak. Vänta dig inget och lev ditt allt. Storma fästningen på andra sidan världen och bjud in alla främlingar i din trädgård. Så står dig allt tusenfalt åter. Och åter är du.